The only thing that gives me hope Is I know I'll see you again someday


Stephen Robert Steve Irwin Jag minns fortfarande dagen jag fick höra om din bortgång. Var hemma från skolan pga sjukdom, stod vid diskbänken och fixade i ordning med min frukost. Jag hade en kniv i handen och sen hörde jag en kvinnoröst som berättade att han hade gått bort. Jag frös till. Stod blixtstilla. Jag kunde inte tro det, ville inte tro det. Men tårarna som fyllde mina ögon sprang jag ner på undervåningen till mamma och berättade för henne att han gått bort. Hon trodde mig inte heller.

Sen jag var liten har jag följt hans program Krokodiljägaren, satt fast klistrad på Animal Planet varje eftermiddag efter skolan. Jag älskade det. Höjdpunkten på dagen, typ. En dag när jag satt och kollde på ett av hans avsnitt bestämde jag mig för att jag en dag skall åka till Austrailia Zoo och besöka honom å se han matar krokodilerna. Det var en dröm.. som jag skulle förverkliga.

Men nu efter hans bortgång vet jag inte om jag klarar av att besöka zooet. Har funderat på det ganska länge men har bestämt mig för att jag ska dit, innan jag dör. Om jag börjar gråta, gör jag det och inget att göra åt saken. Han var och kommer alltid vara en av mina förebilder. Igår såg jag Free Willy 4 med Bindi Irwin, Steves dotter som föddes '98 och är underbar. Det var jobbigt att se henne för hon påminner så mycket om sin far. Orkar inte skriva något mer nu för snart kommer tårarna komma fram. Steve, tack för allt du lärt mig och allt du står för.