Något man inte tänker på är att vitbalans inställningar kan hjälpa dig att skapa en "varmare" känsla i bilden beroende på vilken inställning du använder dig av. Bilderna ovan ser ni just skillnaden mellan två olika vitbalansinställningar. Måste erkänna att jag tidigare inte var så insatt i just detta kring med vitbalans men det underlättar för att skapa de varmare bilder som många vill ha! Vet att Elin Kero (Nevnarien) har skrivit ett bra inlägg om detta så vill ni läsa mer detta kan ni besöka hennes blogg och läsa om det här.

Något man inte tänker på är att vitbalans inställningar kan hjälpa dig att skapa en "varmare" känsla i bilden beroende på vilken inställning du använder dig av. Bilderna ovan ser ni just skillnaden mellan två olika vitbalansinställningar. Måste erkänna att jag tidigare inte var så insatt i just detta kring med vitbalans men det underlättar för att skapa de varmare bilder som många vill ha! Vet att Elin Kero (Nevnarien) har skrivit ett bra inlägg om detta så vill ni läsa mer detta kan ni besöka hennes blogg och läsa om det här.

Nu har det gått lite mer än två veckor sen jag opererade mig för nervskadan i handen. För er som inte vet vad som har hänt kan läsa om det här! Det är inget allvarligt. Förutom att det inte har läkt ihop på tre ställen tycker jag att det ser finfint ut.
Valde att avdramatisera bilden lite genom att göra den i svartvit för att med färg såg det riktigt äckligt ut haha - allt för att ni inte ska bli för äcklade :] På fredag har jag första sjukgymnastpasset för handen och det ska bli spännande. Har en deadline att hålla mig till när det kommer till handbollen vilket betyder att det nu är upp till bevis ifall jag kan hålla det!

Hoppas ni får en grym onsdag sötnosar!

Nu har det gått lite mer än två veckor sen jag opererade mig för nervskadan i handen. För er som inte vet vad som har hänt kan läsa om det här! Det är inget allvarligt. Förutom att det inte har läkt ihop på tre ställen tycker jag att det ser finfint ut.
Valde att avdramatisera bilden lite genom att göra den i svartvit för att med färg såg det riktigt äckligt ut haha - allt för att ni inte ska bli för äcklade :] På fredag har jag första sjukgymnastpasset för handen och det ska bli spännande. Har en deadline att hålla mig till när det kommer till handbollen vilket betyder att det nu är upp till bevis ifall jag kan hålla det!

Hoppas ni får en grym onsdag sötnosar!

Jag har verkligen inte haft någon blogglust de senaste dagarna men trösta med att jag strax kommer tillbaka. Idag var jag tillbaka på praktiken (trots att min sjukskrivning inte har gått ut ännu) och det gick väl helt okej. Nu har man ont i stygnen men de ska jag åka och ta bort om 15 min, längtar som en galning :]
Dessutom kommer jag att få reda på hur länge jag kommer att ha gips. Nervös som få! Orkar verkligen inte ha det längre, på torsdag blir det exakt 4 veckor - mardröm! Har jag riktig tur kanske jag eventuellt slipper gipset helt idag, håll tummarna på det vänner.

Hoppas ni fått en grym start på veckan!

---

Uppdate 29/11 kl 12.30: Jag har fått tagit bort gipset och har spenderat halva dagen på praktiken vilket gick sådär men är fortfarande sjukskriven (sista dagen imorgon) men har fått så mycket rest att jag inte orkar stanna hemma längre. På fredag ska jag träffa en sjukgymnast som är inriktad mot just händer så håller tummarna för att det är en reko person.
Annars då? Jo, jag har fått ett fult ärr mitt på handleden men som tur är på baksidan. Med 9 stygn är det format som ett S vilket är rätt coolt med tanke på att mitt efternamn börjar på den bokstaven haha. 

Jag har verkligen inte haft någon blogglust de senaste dagarna men trösta med att jag strax kommer tillbaka. Idag var jag tillbaka på praktiken (trots att min sjukskrivning inte har gått ut ännu) och det gick väl helt okej. Nu har man ont i stygnen men de ska jag åka och ta bort om 15 min, längtar som en galning :]
Dessutom kommer jag att få reda på hur länge jag kommer att ha gips. Nervös som få! Orkar verkligen inte ha det längre, på torsdag blir det exakt 4 veckor - mardröm! Har jag riktig tur kanske jag eventuellt slipper gipset helt idag, håll tummarna på det vänner.

Hoppas ni fått en grym start på veckan!

---

Uppdate 29/11 kl 12.30: Jag har fått tagit bort gipset och har spenderat halva dagen på praktiken vilket gick sådär men är fortfarande sjukskriven (sista dagen imorgon) men har fått så mycket rest att jag inte orkar stanna hemma längre. På fredag ska jag träffa en sjukgymnast som är inriktad mot just händer så håller tummarna för att det är en reko person.
Annars då? Jo, jag har fått ett fult ärr mitt på handleden men som tur är på baksidan. Med 9 stygn är det format som ett S vilket är rätt coolt med tanke på att mitt efternamn börjar på den bokstaven haha. 

Gomdorgon fina, hoppas ni får en grym fredag!

Gomdorgon fina, hoppas ni får en grym fredag!

Tror det börjar bli dags för mig att berätta lite om vad som har hänt med min tumme (och nu handled) de senaste veckorna. Den 3/11 åkte jag iväg på handbollsträning som började bra men 20 minuter in på träningen fick jag en boll mitt på tummen, läs mer, och det första som jag började tänka på var att tummen var ur led. Jag gömde handen i men friska hand men någon minut senare hade jag fått hjälp och det öste på med kylsprej. Träningen fortsätte och jag satt på sidan, försökte att inte gråta, medan jag fick kylpåse efter kylpåse för att få ned svullnaden. När träningen började närma sitt slut övertalades jag till att åka och kolla upp den, vilket jag gjorde. Röntgen visade inget speciellt men läkaren var fortfarande säker på sin sak: båtbenet var av.
Det var bara att gilla läget att ha gips på högerhanden (ja, jag är högerhänt) i två veckor och sen återbesök hos läkare samt röntgen. Dock skulle det inte gå så långt..

1) Här ser ni färgskillnaden mellan höger & vänster. 2) Mitt bandage jag fick ha inför operationsdagen

De första dagarna var ett helvete! Det smärtade och kliade(!) så jag trodde jag skulle galen. Men jag höll ut utan att äta några smärtstillande. Fyra dagar senare skulle jag även börja tappa känseln i tummen, trodde till en början att det bara var för att jag hade haft handen för länge i högläge. Eller så kunde det bero på att gipset var för hårt. Vi ringde vårdupplysningen och de sa att vi skulle åka in till akuten för att få det åtgärdad, so we did.
Väl på akuten beslutade de sig för att ta bort gipset och hoppades att domningarna skulle ge vika. Satt ett bra tag utan gips och handen var full av blåmärken. Men domningarna gav sig inte så läkarna beslutade sig för att gipsa igen och sa att jag skulle komma tillbaka dagen efter ifall de fortfarande inte hade försvunnit.
Morgonen där på började även lillfingret domna bort så det var bara att åka tillbaka till akuten för något kändes galet fel. Jag möttes av samma läkare (fick hjälp efter 20 minuter) och han visste inte vad de skulle hitta på, han var orolig men skickade hem mig med smärtstillande och sa att jag skulle komma tillbaka på måndagen ifall de inte hade hjälp (det var nu onsdag).. Han ville att medicinen skulle få ett par dagar på sig att värka. Jag var skeptisk men det är inte jag som är läkare så jag hämtade ut min medicin och åkte hem. Värken höll fortfarande i sig men jag slutade klaga, det tjänar ändå inget till uppenbarligen.

På lördagen vaknade jag mitt i natten av smärta i handen, hela handen och upp till armbågen hade domnat bort och stack. Ignorerade smärtan, somnade och senare träffade jag upp Malin o Jessika för att fota deras innebandymatch vilket gick sådär men 1½ halv hand haha. När jag satt där på läktaren kommenterade Malin min hand och hur den hade tappat färg jämfört med min friska (bild #1 ovan). Jag som hade slutat bry mig blev chockad när jag såg att den såg gråaktig ut, typ dödende haha. Ringde pappa och berättade det oroligt men han sa till mig att fota matchen så skulle vi kolla på det när jag kom hem.
Väl hemma diskuterade vi handen och jag orkade verkligen inte åka in igen, doktorn hade sagt att jag tidigast skulle åka in på måndag om det inte hade blivit bättre. Och ja jag tyckte det var pinsamt att göra tvärtemot läkaren hade sagt, att åka in innan måndagen. Knäpp som jag är!

Söndagen kom och handen blev bara sämre och sämre. Pappa fick nog och när han ringde vårdupplysningen igen och nämnde att min hand att tappat färg blev vi beodrade att åka in, direkt. Skjutsades in till akuten och satt där ensam å väntade. Läkaren kom in efter 10 min, kollade på min hand och beslutade att ta bort gipset på en gång för att kunna undersöka den. Snubben som skulle ta bort gipset skällde ut mig för att det var ett sånt perfekt gips. När jag sa att jag kunde dra ut handen ur gipset för att det satt så löst tyckte han att det var okej att avlägsna det. Vad är grejen att skälla ut mig? Jag beodrade inte att ta bort gipset lixom.. tack för den, kompis! Ytterligare en tid senare kom det in tre personer in i mitt rum och det var tydligen en ortopedspecialist som skulle undersöka min hand. Han gjorde ett test och fick tre fingrar att somna på 5 sekunder och jag satt där helt chockad. Jag stirrade på honom men han såg inte lika glad ut. Jag hade fått en skada på en platta där nerverna till fingrarna sitter. För att åtgärda det krävdes en operation. Han sa att jag skulle få åka hem för kvällen men att jag skulle få en akuttid för operation dagen efter.

Måndagen kom och väckarklockan ringde 05.00, gick upp och duschade med något bakterierdödande medelch 05.50 var jag på avdelningen. Fick ta på mig sjukhuskläder, hoppade ner i sängen och försökte koppla av men det gick inge vidare. När klockan närmade sig 07.00 blev min granne väckt (stackarn hade brytit sitt ben på sex ställen) så vi pratade lite med varandra. Tiden gick rätt långsam och vid 9.00 kom min narkosläkare, vi diskuterade för- och nackdelar med lokalbedövning samt narkos. Det blev narkos och narkosläkaren tyckte det var rätt beslut. 30 minuter senare kom de och hämtade mig, körde ner mig till ett rum där de förberede mig inför operation. Nu blev jag väldigt nervös. När vi närmade oss rummet hörde jag en mans röst säga "Vart är hon?" och direkt efter fick han syn på mig, "Där är hon ju" och det lilla fick mig att le. Doktorn var samme som hade undersökt handen dagen innan. Han pratade lite med mig innan han gick och skulle förbereda sig. Sen fick en kanaly, de kollade blodtrycket och gav mig lite lätt information. Sen rullade de mig vidare till ett annat rum, där skulle jag förflyttas till den s.k. operationsbritsen. Därefter skedde en massa saker och vidare körde de mig till operationssalen. Paniken över att jag hade valt narkos överväldigade mig nu för tänk om jag inte vaknar igen?! Patetiskt men jag var rädd. Alla där inne var jätte snälla och de fick mig på bättre tankar. Det var dags att börja söva ner mig, fick syrgas samtidigt som de gav mig en stor dos med smärtstillande och jag skulle säga till när kroppen började kännas konstigt. Det tog cirka 30 sekunder och sen kände jag hur kroppen blev tung och inte längre lydde mina kommandon, jag nickade och sen sa narkosläkaren att de började med narkosen. Det sista jag minns är när hon sa "Och nu säger jag godnatt", jag sa något tillbaka och sen blev det mörkt.

Operationen gick bra och jag fick ligga kvar över natten. Sov inte mycket alls den natten dock av flera anledningar. De första dagarna efter operationen kände jag bara smärta från såret och stygnen men nu har jag fått tillbaka smärtan i tummen som jag haft tidigare. Ska tillbaka den 24:e och göra en magnetröntgen och sen även den 28:e för att ta bort stygnen å det nya gipset. Ska även prata med farbror doktorn å se hur båtbenet och nerverna mår. Hoppas att jag inte behöver nytt gips! 

Än är denna resa inte avslutad..

Tror det börjar bli dags för mig att berätta lite om vad som har hänt med min tumme (och nu handled) de senaste veckorna. Den 3/11 åkte jag iväg på handbollsträning som började bra men 20 minuter in på träningen fick jag en boll mitt på tummen, läs mer, och det första som jag började tänka på var att tummen var ur led. Jag gömde handen i men friska hand men någon minut senare hade jag fått hjälp och det öste på med kylsprej. Träningen fortsätte och jag satt på sidan, försökte att inte gråta, medan jag fick kylpåse efter kylpåse för att få ned svullnaden. När träningen började närma sitt slut övertalades jag till att åka och kolla upp den, vilket jag gjorde. Röntgen visade inget speciellt men läkaren var fortfarande säker på sin sak: båtbenet var av.
Det var bara att gilla läget att ha gips på högerhanden (ja, jag är högerhänt) i två veckor och sen återbesök hos läkare samt röntgen. Dock skulle det inte gå så långt..

1) Här ser ni färgskillnaden mellan höger & vänster. 2) Mitt bandage jag fick ha inför operationsdagen

De första dagarna var ett helvete! Det smärtade och kliade(!) så jag trodde jag skulle galen. Men jag höll ut utan att äta några smärtstillande. Fyra dagar senare skulle jag även börja tappa känseln i tummen, trodde till en början att det bara var för att jag hade haft handen för länge i högläge. Eller så kunde det bero på att gipset var för hårt. Vi ringde vårdupplysningen och de sa att vi skulle åka in till akuten för att få det åtgärdad, so we did.
Väl på akuten beslutade de sig för att ta bort gipset och hoppades att domningarna skulle ge vika. Satt ett bra tag utan gips och handen var full av blåmärken. Men domningarna gav sig inte så läkarna beslutade sig för att gipsa igen och sa att jag skulle komma tillbaka dagen efter ifall de fortfarande inte hade försvunnit.
Morgonen där på började även lillfingret domna bort så det var bara att åka tillbaka till akuten för något kändes galet fel. Jag möttes av samma läkare (fick hjälp efter 20 minuter) och han visste inte vad de skulle hitta på, han var orolig men skickade hem mig med smärtstillande och sa att jag skulle komma tillbaka på måndagen ifall de inte hade hjälp (det var nu onsdag).. Han ville att medicinen skulle få ett par dagar på sig att värka. Jag var skeptisk men det är inte jag som är läkare så jag hämtade ut min medicin och åkte hem. Värken höll fortfarande i sig men jag slutade klaga, det tjänar ändå inget till uppenbarligen.

På lördagen vaknade jag mitt i natten av smärta i handen, hela handen och upp till armbågen hade domnat bort och stack. Ignorerade smärtan, somnade och senare träffade jag upp Malin o Jessika för att fota deras innebandymatch vilket gick sådär men 1½ halv hand haha. När jag satt där på läktaren kommenterade Malin min hand och hur den hade tappat färg jämfört med min friska (bild #1 ovan). Jag som hade slutat bry mig blev chockad när jag såg att den såg gråaktig ut, typ dödende haha. Ringde pappa och berättade det oroligt men han sa till mig att fota matchen så skulle vi kolla på det när jag kom hem.
Väl hemma diskuterade vi handen och jag orkade verkligen inte åka in igen, doktorn hade sagt att jag tidigast skulle åka in på måndag om det inte hade blivit bättre. Och ja jag tyckte det var pinsamt att göra tvärtemot läkaren hade sagt, att åka in innan måndagen. Knäpp som jag är!

Söndagen kom och handen blev bara sämre och sämre. Pappa fick nog och när han ringde vårdupplysningen igen och nämnde att min hand att tappat färg blev vi beodrade att åka in, direkt. Skjutsades in till akuten och satt där ensam å väntade. Läkaren kom in efter 10 min, kollade på min hand och beslutade att ta bort gipset på en gång för att kunna undersöka den. Snubben som skulle ta bort gipset skällde ut mig för att det var ett sånt perfekt gips. När jag sa att jag kunde dra ut handen ur gipset för att det satt så löst tyckte han att det var okej att avlägsna det. Vad är grejen att skälla ut mig? Jag beodrade inte att ta bort gipset lixom.. tack för den, kompis! Ytterligare en tid senare kom det in tre personer in i mitt rum och det var tydligen en ortopedspecialist som skulle undersöka min hand. Han gjorde ett test och fick tre fingrar att somna på 5 sekunder och jag satt där helt chockad. Jag stirrade på honom men han såg inte lika glad ut. Jag hade fått en skada på en platta där nerverna till fingrarna sitter. För att åtgärda det krävdes en operation. Han sa att jag skulle få åka hem för kvällen men att jag skulle få en akuttid för operation dagen efter.

Måndagen kom och väckarklockan ringde 05.00, gick upp och duschade med något bakterierdödande medelch 05.50 var jag på avdelningen. Fick ta på mig sjukhuskläder, hoppade ner i sängen och försökte koppla av men det gick inge vidare. När klockan närmade sig 07.00 blev min granne väckt (stackarn hade brytit sitt ben på sex ställen) så vi pratade lite med varandra. Tiden gick rätt långsam och vid 9.00 kom min narkosläkare, vi diskuterade för- och nackdelar med lokalbedövning samt narkos. Det blev narkos och narkosläkaren tyckte det var rätt beslut. 30 minuter senare kom de och hämtade mig, körde ner mig till ett rum där de förberede mig inför operation. Nu blev jag väldigt nervös. När vi närmade oss rummet hörde jag en mans röst säga "Vart är hon?" och direkt efter fick han syn på mig, "Där är hon ju" och det lilla fick mig att le. Doktorn var samme som hade undersökt handen dagen innan. Han pratade lite med mig innan han gick och skulle förbereda sig. Sen fick en kanaly, de kollade blodtrycket och gav mig lite lätt information. Sen rullade de mig vidare till ett annat rum, där skulle jag förflyttas till den s.k. operationsbritsen. Därefter skedde en massa saker och vidare körde de mig till operationssalen. Paniken över att jag hade valt narkos överväldigade mig nu för tänk om jag inte vaknar igen?! Patetiskt men jag var rädd. Alla där inne var jätte snälla och de fick mig på bättre tankar. Det var dags att börja söva ner mig, fick syrgas samtidigt som de gav mig en stor dos med smärtstillande och jag skulle säga till när kroppen började kännas konstigt. Det tog cirka 30 sekunder och sen kände jag hur kroppen blev tung och inte längre lydde mina kommandon, jag nickade och sen sa narkosläkaren att de började med narkosen. Det sista jag minns är när hon sa "Och nu säger jag godnatt", jag sa något tillbaka och sen blev det mörkt.

Operationen gick bra och jag fick ligga kvar över natten. Sov inte mycket alls den natten dock av flera anledningar. De första dagarna efter operationen kände jag bara smärta från såret och stygnen men nu har jag fått tillbaka smärtan i tummen som jag haft tidigare. Ska tillbaka den 24:e och göra en magnetröntgen och sen även den 28:e för att ta bort stygnen å det nya gipset. Ska även prata med farbror doktorn å se hur båtbenet och nerverna mår. Hoppas att jag inte behöver nytt gips! 

Än är denna resa inte avslutad..

Jag lever och mår hyfsat! Skriver mer imorrn..
Kram på er!

Jag lever och mår hyfsat! Skriver mer imorrn..
Kram på er!

När ni läser detta ha i minnet att detta enbart är min personliga åsikt. För mig personligen struntar jag i vad märket heter, vare sig det är canon eller nikon, fast jag vet att det är för vissa ett måste att ha det ena eller det andra. Jag minns när jag skulle köpa min första kamera satt jag och funderade på vilken jag ville ha, i början var jag hundra på att det skulle bli en canon och sa tvärt nej till alla Nikon - trots det blev det allt en Nikon D90 mot alla odds! Blev övertygad när jag besökte min största inspirationsblogg som för stunden fotograferade med just D90 och då blev det ju inte svårt att välja.

Så vilket märke är jag mest nöjd med? Först måste jag klargöra att jag just nu fotograferar med Canon Eos 7D och hitills med standardobjektivet då jag inte hunnit köpa till mig något andra (har ett par på gång). Och nu till min nybörjar kamera Nikon D90 som jag fullkomligt föll störtkär i. Blev otroligt nöjd med bilderna - med andra ord den perfekta nybörjar kameran. Jag hade personlígen lite problem med alla inställningar - ja jag vet att det är en nybörjar kamea - men vi kom inte riktigt överrens.

Varför bytte jag kamera och dessutom från Nikon? Trots att jag fullkomligt älskar min D90 kände jag att jag ville ta min fotografering till nästa steg och då var en ny kamera en förutsättning. Men återigen stod jag inför valet kring vilken? Här hade jag bra stöd av två personer, en gammal blogg vän V (stort tack för ditt stöd), me n det var inget lätt val. Jag stod och velade mellan Canon Eos 7D/5D Mark II samt Nikon D3000 men efter många om och men slog jag till på Canon Eos 7D - nu kan återigen uppgradera mig till en "bättre" kamera om så fall önskas. Även efer att ha klickat hem kameran gick jag och funderade på om jag hade gjort val även fast det kändes bra i magen - kunde jag ha tagit mig vatten över huvudet?!!

Hur gick övergången till Canon? Efter lite frakt strul fick jag äntligen hem min käraste ägodel. Tog med mig den ut på fotosession redan samma dag men i ärlighetens namn gick det katastrofalt dåligt. Jag satte mig på en sten mitt ute i skogen och kände hur jag bara ville brista ut i gråt, jag hatade kameran! Jag började på riktigt ifrågasätta min kärlek till fotografering. Minns hur jag dessutom tröstäte på McDonalds efteråt haha. Hur som haver, dagen efter tog jag nytt mod och provade igen fortfarande med halvbra resultat. Men med lite övning känner jag mig riktigt nöjd med min kamera och inom några veckor ska jag sälja min oldie, det kommer göra riktigt ont i hjärtat och önskar jag hade pengarna att behålla den :[

Sammanfattningsvis kan jag säga att Nikon D90 var en utomordentligt newbie kamera för mig som ville prova på hur det var att fotografera. Men för varje dag som intresset ökade parallellt med min kunskap blev det dags för mig att uppgradera min utrsutning där Canon Eos 7D föll på min lott. Vilket är en otorligt bra kamera som det tog tid att älska och väntar nu spänt på en utökning på objektiv till denna. De som kommer att införskaffas inom en snar framtid är följande Canon EF 50mm f/1.4, Canon EF 85mm f/1.8 samt Canon EF 70-200mm f/4L USM!


Hoppas ni får en underbar resa med fotandet!

När ni läser detta ha i minnet att detta enbart är min personliga åsikt. För mig personligen struntar jag i vad märket heter, vare sig det är canon eller nikon, fast jag vet att det är för vissa ett måste att ha det ena eller det andra. Jag minns när jag skulle köpa min första kamera satt jag och funderade på vilken jag ville ha, i början var jag hundra på att det skulle bli en canon och sa tvärt nej till alla Nikon - trots det blev det allt en Nikon D90 mot alla odds! Blev övertygad när jag besökte min största inspirationsblogg som för stunden fotograferade med just D90 och då blev det ju inte svårt att välja.

Så vilket märke är jag mest nöjd med? Först måste jag klargöra att jag just nu fotograferar med Canon Eos 7D och hitills med standardobjektivet då jag inte hunnit köpa till mig något andra (har ett par på gång). Och nu till min nybörjar kamera Nikon D90 som jag fullkomligt föll störtkär i. Blev otroligt nöjd med bilderna - med andra ord den perfekta nybörjar kameran. Jag hade personlígen lite problem med alla inställningar - ja jag vet att det är en nybörjar kamea - men vi kom inte riktigt överrens.

Varför bytte jag kamera och dessutom från Nikon? Trots att jag fullkomligt älskar min D90 kände jag att jag ville ta min fotografering till nästa steg och då var en ny kamera en förutsättning. Men återigen stod jag inför valet kring vilken? Här hade jag bra stöd av två personer, en gammal blogg vän V (stort tack för ditt stöd), me n det var inget lätt val. Jag stod och velade mellan Canon Eos 7D/5D Mark II samt Nikon D3000 men efter många om och men slog jag till på Canon Eos 7D - nu kan återigen uppgradera mig till en "bättre" kamera om så fall önskas. Även efer att ha klickat hem kameran gick jag och funderade på om jag hade gjort val även fast det kändes bra i magen - kunde jag ha tagit mig vatten över huvudet?!!

Hur gick övergången till Canon? Efter lite frakt strul fick jag äntligen hem min käraste ägodel. Tog med mig den ut på fotosession redan samma dag men i ärlighetens namn gick det katastrofalt dåligt. Jag satte mig på en sten mitt ute i skogen och kände hur jag bara ville brista ut i gråt, jag hatade kameran! Jag började på riktigt ifrågasätta min kärlek till fotografering. Minns hur jag dessutom tröstäte på McDonalds efteråt haha. Hur som haver, dagen efter tog jag nytt mod och provade igen fortfarande med halvbra resultat. Men med lite övning känner jag mig riktigt nöjd med min kamera och inom några veckor ska jag sälja min oldie, det kommer göra riktigt ont i hjärtat och önskar jag hade pengarna att behålla den :[

Sammanfattningsvis kan jag säga att Nikon D90 var en utomordentligt newbie kamera för mig som ville prova på hur det var att fotografera. Men för varje dag som intresset ökade parallellt med min kunskap blev det dags för mig att uppgradera min utrsutning där Canon Eos 7D föll på min lott. Vilket är en otorligt bra kamera som det tog tid att älska och väntar nu spänt på en utökning på objektiv till denna. De som kommer att införskaffas inom en snar framtid är följande Canon EF 50mm f/1.4, Canon EF 85mm f/1.8 samt Canon EF 70-200mm f/4L USM!


Hoppas ni får en underbar resa med fotandet!

Är inte min nya hand vacker?
Flippade bort en boll som landade rakt på min tumme

Tränade i ungefär i tjugo minuter sen skulle jag slå undan en kontringsplats men fick den rakt på tummen. Med dubbelsyn kollade jag på min tumme och jag var helt hundra på att den var ur led. Med yrsel staplade jag av banan och lade på kyla i 30 minuter. Tummen hade svullnat upp som en ballong och jag blev övertygad till att uppsöka läkare (bussen hem går mot akuten, ödet? haha) där jag fick ligga i tre timmar. Läkaren var övertygad om att båtbenet var av oach jag kunde inget annat än hålla med på grund av smärtan. Efter röntgen visade det sig att inga synliga frakurer syntes men han var fortfarande öertygad då han knappt fick röra min tumme och handleden inte gick å röra. Så han bestämde sig för att gipsa, ha det i 2 veckor och sen återbesök för undersökning samt röntgen å därefter ta ett nytt beslut angående skadan.. Känner mig så invaliserad då jag verkligen är högerhänt och har den gipsad, gah.

Är inte min nya hand vacker?
Flippade bort en boll som landade rakt på min tumme

Tränade i ungefär i tjugo minuter sen skulle jag slå undan en kontringsplats men fick den rakt på tummen. Med dubbelsyn kollade jag på min tumme och jag var helt hundra på att den var ur led. Med yrsel staplade jag av banan och lade på kyla i 30 minuter. Tummen hade svullnat upp som en ballong och jag blev övertygad till att uppsöka läkare (bussen hem går mot akuten, ödet? haha) där jag fick ligga i tre timmar. Läkaren var övertygad om att båtbenet var av oach jag kunde inget annat än hålla med på grund av smärtan. Efter röntgen visade det sig att inga synliga frakurer syntes men han var fortfarande öertygad då han knappt fick röra min tumme och handleden inte gick å röra. Så han bestämde sig för att gipsa, ha det i 2 veckor och sen återbesök för undersökning samt röntgen å därefter ta ett nytt beslut angående skadan.. Känner mig så invaliserad då jag verkligen är högerhänt och har den gipsad, gah.